|
Andreas Larsson Anners Lars´n, berättar för Nils Eriksson år 1930.
|
|
|
Det var två spåkvinnor från Baktoberg eller Djupdal, Per Ols Sara och Pell Pers Abba, som voro onda på en granne i byn. De spådde ihjäl allt liv som fanns i ladugården t o m katten låg på morgonen död mitt på golvet. Hur de gjort vet ingen men de brukade om julnätterna skrapa kyrkklockan. Detta är sanning därför att jag hört det från min mor. 1.) Jag har hört talas om en man, som hade ”gett sig faen i våld”, men en gång när han skulle skjuta ett trollskott, ställde faen till så att skottet tog honom själv och han dog av det. Vismannen Nich Nich´n. Här i byn har det funnits en verklig visman, nämligen Nich Nich´n, som kom hit till Nästansjö år 1776. Han var mycket vis och kunde säga vad som hände på andra trakter. Han var min fars morfar. Han blev vis en natt då han låg i skogen. När han vaknade var han alldeles söt om munnen och han hade då fått reda på att han skulle få vara vis i 7 år. Det berättas många historier om honom. En gång kom det en dräng som ville att han skulle laga till någon medicin åt hans husmoder som var svårt sjuk. Han hade färdats 20 mil och hållit på i tre dagar. Nich Nich´n sade då att hans husmoder behövde ingen medicin, ty hon var redan död. Han hade också sagt precis det klockslag hon dött. Drängen reste hem, och när han kom hem och talade om det så stämde det precis, som han sagt. När min mamma var liten flicka fick hon en gång se en man iklädd vit fårskinnsmössa komma gående till gården en ruskig vinterafton. Mamma sprang in och talade om för mormor 2.) att ”gamkarn” (jävulen) kom. När mannen om en stund kom in var det Nich Nich´n och han sade genast fast ingen sagt något: ”Jasså lillflickan tror det är gamkarn”. Han tog då i min moders hand och sade: ”Du skall få tre barn, men endast två ska gå till bords (d v s leva).” Så blev det också. Min mor har haft tre barn men vi äro blott två, som leva. En gång när jag var barn blev jag så rädd en renoxe, att jag nästan blev stum. Jag blev så stam, att det var med möda jag kunde få fram något. Min mor och en grannkvinna, Njågges-Kajsa, tog mig och gick till en vis man som då bodde i Nästansjö, Nich Nich´n. En annan flicka här i byn var också stam. Nich Nich´n sade då till hennes far om han ville slakta ett får så skulle han bota henne. Det gjorde han också och flickan blev botad. Även henne slog han över munnen med ”inälven”.
En gång när han körde ”ut i lannä” var det en som under natten skulle stjäla ett par järnstänger av hans lass, men när tjuven tog i stängerna fastnade han och fick stå där hela natten till morgonen. När Nich Nich´n kom dit på morgonen sade han: ”Nu har du stått här nog länge, gå hem nu”. Då släppte taget så att han kunde gå.
Sjukdomar Bot mot värk. Karl Ollä här i byn, han har botat mig för värk. När han en gång såg mig frågade han om jag var sjuk. ”Ja visst är jag sjuk. Jag har värken” svarade jag. Jag ville då att han skulle bota mig. Det lovade han också bara jag lovade att göra som han sade. Jag skulle taga ”vitkäglen” (unga kottar) av gran, dessa skulle jag lägga i ett kar med vatten. Jag skulle sedan värma upp ett järnstycke och lägga i vattnet. Sedan skulle jag sätta mig i karet med fötterna i vattnet. Jag gjorde så i 14 dagar med tre gånger i veckan. När jag lagt järnstycket i vattnet och satt mig så steg det upp en hel del vattenångor från vattnet och jag började svettas. Sedan jag setat där en stund kröp jag in i ”ullfällen”. Jag blev också fri från värken och är fri än i dag, tack vare denna kur. Hur man koppar. Här i byn har funnits en gammal gumma som nu är död, hon var duktig på ”kopp och åder”. Koppningen gick till på följande sätt. På det sjuka stället sög hon upp med kopphornet, så att det blev en stor bubbla. Med koppsnäpparen slog hon hål i bubblan och sög ur luften och satte dit kopphornet. När hornet blev fullt med blod föll det utav. Hon har koppat mig flera gånger och det är verkligen hälsosamt. Om det funnits någon som velat koppa mig nu så är jag säker på att jag blivit bättre i benen. Det är för mycket sjukt blod i benen. __________________________________________
Personer 1) mor, Stina Helena Andersdotter, f 1806 19/2 |